Home » Artiklar » En dag för alla svenskar

En dag för alla svenskar

Mina barndoms nationaldagar firades på skolgården. Elever och personal samlades kring flaggan och sjöng nationalsången. På den tiden förhöll det sig ju så att svenska flaggans dag inte var en röd dag. Det var med en känsla av stolthet och glädje som man stod där och hyllade sitt land, tillsammans med en mångfald av människor. Där fanns också en känsla av nyfikenhet. Hur mäktigt är inte ett land som tagit emot människor av varierande bakgrunder och erfarenheter och gjort dem till sina egna? Hur häftigt är det inte att muslimer kan stå och hylla en flagga som pryds med ett kors?

För så är det. Av alla olika människor som sökt sig till Sverige av en mängd olika anledningar, råkar även en liten – men inte försumbar grupp – vara muslimer, och många av dem identifierar sig även som svenskar. Lite märkligt är det nog, då människor som söker sig till Sverige inte sällan får dras med epitetet ”invandrare”, liksom deras barn, och ibland även barnbarn. Hur länge ”vandrar” man in till ett nytt land?
När slutar man vara invandrare – och därmed främling – och börjar vara svensk, och därmed hemmahörande?

I dag finns det många som vill kategorisera människor och sätta etiketter. Det är i och för sig nödvändigt; kategorier behövs för att tolka och förstå vår omvärld. Men det är också viktigt att vara medveten om att de kategorier vi använder ofta är våra egna konstruktioner. Inte sällan skapar vi då falska dikotomier. Är vi inte försiktiga blir dessa kategorier höjda till allmänna sanningar.
Invandrare och svensk är en sådan dikotomi. Förutom att den är falsk, förstärker den även fördomar, och, i förlängningen, även utanförskap och segregationen. Allt fler talar därför istället om nya svenskar – människor som må vara ganska nya i det svenska sammanhanget men som vill vara en del av det. Ytterligare ett tydligt exempel på falska dikotomier är begreppen svensk och muslim. Många muslimer känner sig lika svenska som de känner sig muslimska, och många andra skulle vilja göra det, men känner sig begränsade av samhällets etiketter och förutfattade meningar.

Men om vi kan se bortom etiketter och försöka se människorna bakom, ja då kan alla Sveriges invånare känna stolthet över det gyllene korset som svajar över den mångfald som utgör vänaste land uppå jord.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte att publiceras. behövliga fält är markerade Required fields are marked *

*

x

Check Also

När fastan bli för svår

O, ni som kommit till tro, fastan har föreskrivits för er, på samma sätt som ...