Home » Budskapet 05 » Intervju – En muslimsk kvinnas historia om diskriminering

Intervju – En muslimsk kvinnas historia om diskriminering

45 år gammal och född i Bagdad. Endast detta berättar om vilket liv hon gått igenom ifrån sina dagar när hon fick lämna sitt hemland pga. kriget. Exakt såsom många andra irakiska medborgare smärtsamt fått gå igenom. År 2002 flyttade hon till Sverige med hopp om en ljus framtid. Sverige är ett land som alltid är målat med vackra färger, stora drömmar och lika rättigheter. Tyvärr blev det inte som vår syster hade tänkt sig, men i framtiden hoppas hon att andra unga muslimska kvinnor ska få ta del av det som hon kämpar för idag.

 

Vi ringde upp systern för att fråga henne om hennes studier och arbete som tandläkare. Vi var intresserade av att veta vad som hade hänt innan och efter att hon akut fick avsluta sitt jobb på grund av ”hygieniska skäl” på en av Sveriges mest välkända kliniker.

 

Kan du berätta om din studiebakgrund och arbetserfarenhet innan och fram till att det blev ett problem för dig att praktisera din tro, trots att regler och lagar står på din sida?

Jag tog min tandläkarexamen i Bagdad i Irak år 1994. Efter det så arbetade jag i sju år i Bagdad. När jag först kom till Sverige så studerade jag det svenska språket i 2,5 år och efter detta fick jag en praktik på en tandvårdsklinik i Stockholm. Efter sex månaders praktik fick jag fast anställning och detta var i mars 2006.

Eftersom jag brukade ha långa ärmar de första fyra åren av mitt arbete tills att patienten kom in och sen drog jag upp dem medan jag behandlade patienten och sedan ner igen efter att behandlingen var klar kände jag alltid ett obehag av att göra detta och speciellt framför manliga kollegor.

 

2010 åkte jag på den heliga pilgrimsfärden i Mecka. När jag väl kom tillbaka så kände jag att jag ville förbättra mig själv som person och som muslim. Jag började att praktisera min religion på ett mer korrekt sätt. Och detta gjorde även att min arbetssituations obekvämlighet ökade.

I samband med detta så var det en muslimsk kvinna som fick lov att sluta pga. att hon använde långa ärmar under behandlingen. Jag förklarade för min chef hur jag arbetade och hon ansåg inte att det fanns något problem med detta.

2014 så bytte vi chef hos oss på tandvårdskliniken. Hon var även hygienansvarig och hon sa att det arbetssätt som jag använde var oacceptabelt. Jag berättade för henne att det fanns ”engångsärmar” och att jag själv kunde stå för kostnaden. Jag visade min chef var man kunde beställa ifrån och det var ett bra pris så min chef accepterade att beställa dessa till företaget. Det var många andra på avdelningen som använde sig av engångsärmarna, vare sig de var muslimer och icke-muslimer. Ni kan själv tänka er hur det är att arbeta med större ingrepp där mycket blod skvätter runtomkring en, så självklart var det andra som såg det som hygieniskt bra att använda dessa.

 

Efter detta kom en ny kollega som skulle inspektera hur mina arbetsrutiner var. Hon följde mig och mina rutiner under två dagar och kunde konstatera att allt var mycket bra och att hon var nöjd med hur jag spritade mina händer och hur jag använde mina engångsärmar. Så mina rutiner och mina engångsärmar blev godkända av huvudkontoret.
Under 2014-2016 var allt bra och jag kände för första gången en stor tacksamhet inför att få vara den jag är, samtidigt som jag kunde fokusera på att göra mitt arbete på bästa tänkbara sätt.

 

Under februari månad så bytte vi chef än en gång. Denna gång till en ung man vid 26 år som var nyexaminerad och saknade erfarenhet. Däremot så var han mycket ivrig att visa att han kunde arbeta och på så sätt var han mycket strikt och hård. Vid denna period var vi fyra stycken muslimer som använde oss utav engångsärmarna.
Den 9 februari ropade min chef på mig! Det var pga. av mina engångsärmar. Jag berättade att jag har en överenskommelse med huvudkontoret och att jag fått tillstånd att arbeta med dessa.
Efter detta kom personalchefen och områdeschefen för att prata med mig om armskydden. De sa att det var olagligt för mig att använda dem och att jag arbetat med dessa olagligt under två år!

 

Med tanke på att cheferna sagt att det har varit olagligt för dig att arbeta mellan 2014-2016 så undrar jag vad Socialstyrelsen, landstinget och hygienombudsmannen har sagt?

Efter att detta hände mig så ringde jag till Socialstyrelsen och frågade om dessa nya regler. När jag kom i kontakt med min handläggare så sa hon att det inte uppkommit några nya regler. Jag frågade en extra gång för att vara säker och jag möttes av samma svar än en gång.

 

Om vi går tillbaka till februari 2016 när personalchefen och områdeschefen kom för att informera dig om att du arbetat ”olagligt” under två år, vad hände efter att de informerat dig om det?

Efter att de informerat mig om att det var olagligt för mig att använda armskydd så sa de att jag antingen fick ta av mig dem eller säga upp mig. Självklart kan jag inte ta av mig dem då det är samma sak som min slöja. Det är mitt skydd och min ära att jag kan visa att jag tillhör Gud. Mina chefer sa till mig att jag inte skulle jobba mer idag och alla mina besök blev avbokade för dagen. De sa även att jag hade 14 dagars semester att ta ut och att jag skulle ta ut dem nu och efter det skulle jag säga upp mig. När jag kollade mitt schema så hade de tagit bort alla mina bokade besök under hela veckan. Allt under en och samma dag. De kom in i mitt rum som om jag vore en kriminell och jag kände mig behandlad som en sådan. Jag hade arbetat för Folktandvården i nästan 10 år och jag hade ett gott rykte och denna behandling chockade mig!
Dagen därpå var den dagen då jag ringde till Socialstyrelsen och de gav mig svaret att det inte fanns några nya regler. Jag insåg att min manliga chef inte hade ett problem med detta. Det var mina två högre chefer som hade problem med detta.
När jag kontaktade mina chefer för att säga att Socialstyrelsen inte hade några nya regler och att jag kunde gå tillbaka till mitt arbete kontaktade mina chefer Socialstyrelsen och de hade ett möte tillsammans. Trots detta så fick jag inte återgå till mitt arbete och det var först då jag insåg att allt detta berodde på att jag är en muslimsk kvinna som vill praktisera sin religion!

 

De sa till mig:
”Du har två val; antingen säger du upp dig eller så slutar du använda engångsärmarna!”

Jag svimmade och mina kollegor fick bära mig till en stol.

 

Man kunde önskat att detta var slutet på denna hemska upplevelse. Berätta vad som hände fram till att du lämnat arbetsplatsen?

De följande två månaderna efter att jag svimmat ledde till att jag hamnade i en depression. Jag åt anti-depressiv medicin och jag kunde inte ens ta mig ut för att handla mat. Under den tiden så pratade jag med facket och de sa att jag inte skulle säga upp mig! De sa att det kommer att vara bättre för ett diskrimineringsfall om jag blir uppsagd. När jag berättade att jag inte tänkte säga upp mig sa de:
”Du får nu avsked för arbetsvägran!”

Detta skrämde mig ytterligare då jag visste att mitt rykte och namn skulle bli förstört om detta hände. Hur ska folk veta att det handlade om engångsärmar om detta stora företag bestämmer sig för att avskeda mig pga. arbetsvägran?

Om du fick avsked visste jag att det skulle vara bättre för ett fall om diskriminering. Men jag visste att jag inte kunde göra detta. För då blir det dåligt rykte om mig och mitt namn och jag älskar mitt jobb och yrke. Vad ska jag göra då?

 

Jag gick till mina chefer och sa att jag säger upp mig. Deras glädje och lycka var stor. De trodde nog inte att jag skulle göra det. Två veckor senare lämnade jag nycklar, id-kort och tog alla mina saker ifrån mitt rum.

 

Vad gör du idag och hur har det gått med tandvårdskliniken nu i efterhand?

Idag arbetar jag som tandläkare privat på tre olika kliniker. Jag behöver åka runt ifrån norra Stockholm ner till sydvästra Stockholm för att få det till med arbetet. I början när jag slutade blev det stora problem när jag började arbeta på en klinik i samma hus som min förra klinik. De började sprida dåligt rykte till mina patienter trots att jag arbetat för dem i tio års tid. Men som tur var så stod mina kollegor på min sida och de informerade min patienter att jag arbetade i samma hus och att det bara var att leta efter mitt namn på dörren. Jag var som mest orolig för mitt rykte och min licens när jag vägrade avsked. Men tydligen så skulle de förstöra mitt namn så gott det går ändå.
Mitt arbete på de privata klinikerna går bra idag och jag använder armskydden. Eftersom Socialstyrelsen har godkänt dem så är det inget hinder för mig att få arbeta.

 

Hur ser din chans ut för att vinna fallet?

Jag hoppas på att jag har stor möjlighet att vinna fallet. Mycket pga. att en tandläkarstudent som också är en muslimsk kvinna vann sitt fall mot Karolinska Institutionen. Jag väntar på en rättegång som förhoppningsvis äger rum i juni/juli eller möjligen i december.  Det som kan göra att jag inte vinner är klinikens stora ekonomiska förmåner som gör att det kan anlita de bästa juristerna och även vem som blir vår domare kommer ha en avgörande roll. Jag hoppas på att jag vinner fallet så att framtida kvinnor kommer ha det lättare i arbetslivet än vad jag haft och många andra muslimska kvinnor.

45 år gammal och född i Bagdad. Endast detta berättar om vilket liv hon gått igenom ifrån sina dagar när hon fick lämna sitt hemland pga. kriget. Exakt såsom många andra irakiska medborgare smärtsamt fått gå igenom. År 2002 flyttade hon till Sverige med hopp om en ljus framtid. Sverige är ett land som alltid är målat med vackra färger, stora drömmar och lika rättigheter. Tyvärr blev det inte som vår syster hade tänkt sig, men i framtiden hoppas hon att andra unga muslimska kvinnor ska få ta del av det som hon kämpar för idag.   Vi ringde upp…

Review Overview

User Rating: 4.8 ( 1 votes)

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte att publiceras. behövliga fält är markerade Required fields are marked *

*

x

Check Also

”Slöja är (inte) en symbol för kvinnoförtryck!”

Det är vad f.d. utbildningsministern framställer och yrkar. ”Anledningen” påstod han nyligen i SVT vara ...