Att ge en så allsidig bild av verkligheten som möjligt där olika röster får komma till tals är på flera sätt grundbulten i det journalistiska uppdraget. Detta faktum är speciellt viktigt när det gäller frågor som rör samhällsgrupper som ofta upplever att de framställs på ett stereotypt eller förutfattat sätt och som inte automatiskt har tillgång till mediernas kanaler.
Men hur ser det egentligen ut i svenska medier? Vilka muslimska organisationer är det till exempel som kommer till tals och vilka är det som inte hörs?
När journalister söker efter muslimska uppfattningar vänder de sig främst till representanter för ett fåtal organisationer, med nära band till varandra, har kopplat ett rejält grepp om rollen som muslimers representanter i svenska medier, så var det resultat av Sveriges radio studie gjordes i 2013, Bilden har inte ändrats sedan dess. Det är fortfarande samma organisationer som får det största utrymme i svenska media och allmänheten får lyssna på bara en sidig bild av muslimer och islam. Istället att det ska vara en mångfald och varierade åsikter, råder det snarast enfald som är långt ifrån representativa för alla landets muslimer.
Så vilka röster framträder inte när journalister skriver om islam i Sverige? Till exempel är det tydligt att talespersoner för shia, Ismailiya och zaidiya -muslimer inte kommer till tals och inom-islamiska skillnader är sällan noterade.
Det bör ligga i den granskande samhällsjournalistikens uppdrag och intresse att på ett nyanserat sätt spegla de stora skillnader som de facto finns mellan olika muslimska individer och grupper i landet. I stället för en förenklad och stereotyp framställning skulle därigenom olikheter och variationer kunna framträda.
Shiamuslimer, sunnimuslimer, Kvinnoförbund, biståndsorganisationer och kulturföreningar – Sveriges muslimer är idag mer organiserade än någonsin. Både längs etniska och teologiska skiljelinjer, men även över dessa gränser inom olika sakfrågor. En spegelbild av den mångfald som ryms hos alla dem svenskar som identifierar sig som muslimer.
Att det är bara få tal organisationer med en vis riktning inom islam som får representera, tolka och berätta om hur till exempel Sveriges muslimer skall leva och tycka som rättfärdiga muslimer är en farlig tendens som borde ändras.
Svenska journalister har en stor utmaning i att ge denna ”tysta majoritet” en representation i sin nyhetsbevakning.
Av: Ayad Sabah
