ArtiklarDagens Muslim 50Tidningsnummer

Islamofobiska hatbrott – en nyutkommen rapport från BRÅ

På uppdrag av regeringen har brottsförebyggande rådet (BRÅ) skapat ett kunskapsunderlag om islamofobiska hatbrott i Sverige med syfte att kartlägga brottens karaktär, vilka de utsatta är samt vilka konsekvenser de islamofobiska hatbrotten får. Detta är ett led i regeringens arbete i att förebygga arbetet mot islamofobi och rasism.
I rapporten har ett hundratal anmälningar från åren 2016–2018 analyserats och intervjuer har genomförts med privatpersoner, representanter från olika muslimska organisationer och personer inom rättsväsendet.
Rapporten visar att Islamofobi är ett aktuellt problem som utbreder sig alltmer i samhället. Brås hatbrotsstatitstik pekar på en dubblering av identifierade anmälda islamofobiska hatbrott i Sverige. En ökad trend av islamofobiska hatbrott syns även i Europa och Storbritannien. Det finns ett antal olika faktorer som bidrar till den ökade islamofobin runtom i världen, där den mediala porträtteringen av islam och muslimer spelar en väsentlig roll. Islam och muslimer skildras som en grupp som samhället måste avvärja sig ifrån då de upplevs vara ett hot socialt, politiskt, ekonomiskt, kulturellt och religiöst. Mediaporträtteringen är med och skapar avstånd och gruppering mellan ”vi” och ”de” och målar upp muslimer som förtryckande, våldsverkande terrorister. Bilden av ”den normala muslimen” lyser därmed i sin frånvaro i både medierapporteringen samt i studier och forskning.
Islamofobin manifesterar sig bland annat i vardagsrasism, mikroaggresioner, diskriminering och hatbrott och sker på offentliga platser. Förutom attacker mot privatpersoner utsätts även moskéer, församlingslokaler och mataffärer som säljer halal-kött för hatbrott. Mest utsatta är de som beskrivs vara synliga identifierbara muslimer vilket ofta drabbar kvinnor som bär slöja.

Det framkommer ingen större skillnad i anmälningsstatistiken mellan kvinnor och män. Dock finns det en könsskillnad i var respektive kön blir offer för brotten. Män anmäler fler brott som sker på arbetsplatsen eller vid anställningsintervjuer medan kvinnor uppger utsatthet i offentliga miljöer som exempelvis affären eller på bussen.

Gärningspersonerna beskrivs inte tillhöra någon specifik samhällsklass, kön eller ålder. De islamofobiska hatbrotten förekommer således i alla samhällslager, dock kan en överrepresentation bland män och äldre urskiljas.
Konsekvenserna av islamofobiska hatbrott ser olika ut. I rapporten skildras både direkt negativa konsekvenser samt konsekvenser som har en långsiktig inverkan i de drabbades liv. Oro, rädsla, depressioner, sjukskrivningar och identitetskriser framställs som vanligt förekommande bland de utsatta. Islamofobin beskrivs även ha direkt negativa konsekvenser på makronivå, där samhället riskerar högre segregation och demokratiunderskott då det kan leda till att muslimer avstår från att engagera sig politiskt. Utanförskap, polarisering och bristen av stöd från majoritetssamhället betraktas även vara skadligt för både privatpersoner och samhället. Islamofobin krymper religionsfriheten och anses därmed riskera hota grundläggande mänskliga rättigheter för muslimer då det hindrar den fria religionsutövningen.
Benägenheten att anmäla de hatbrott som man utsätts för visar sig vara lågt. Detta beskrivs delvis bero på att hatbrotten har en låg uppklaring.
Ett antal olika åtgärder presenteras för att stävja och förebygga förekomsten av islamofobiska hatbrott och förekomsten av stereotypiska och negativa föreställningar om islam och muslimer i stort. Bland de presenterade åtgärderna i rapporten framkommer kontakt och samverkan som fundamentalt mellan muslimska församlingar och samhällsaktörer för att öka tryggheten och säkerheten.
Då en hel del islamofobiska attacker sker ute på nätet presenteras även förslag om polispatrullering i digitala miljöer med syftet att förebygga hatbrotten.
Vidare identifieras även en kunskapslucka och ett forskningsbehov för att hitta åtgärder som motverkar islamofobiska hatbrott. Utbildning och enhetlighet inom rättsväsendet är andra faktorer som presenteras i rapporten som väsentliga för att kunna hantera och fördela resurser till rätt instanser som kan ta hand om hatbrotten. Förbättring av bemötandet för de utsatta, tydlig kommunikation och tillgänglighet anses vara medverkande krafter i att fler utsatta ska våga anmäla. Som förslag lyfts interreligiösa dialoger och informationsmaterial att ge till utsatta fram.

Related Articles

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to top button