Begreppet integration kan knappast vara främmande för någon i Sverige. Emellertid förefaller det inte finnas någon konsensus om vad begreppet betyder. Medan vissa talar öppet om krav på assimilation, använder andra begreppet integration för att syfta på assimilering.
Därmed torde det också vara uppenbart att integration inte är detsamma som assimilering. Assimilation syftar på en process där något förlorar samtliga sina karaktärsdrag. Integration däremot syftar på en process där något tar till sig karaktärsdrag från något annat, utan att bli något annat.
För många människor kan våra skillnader, olikheter och kulturer te som något skrämmande och något som man ska akta sig för. Men för den som är förtrogen med Koranen är allt detta något som hyllas och som påminner om Skaparens storhet. T.ex. säger Koranen:
”Och till Hans under hör skapelsen av himlarna och jorden och skillnaderna mellan er i språk och hudfärg. I detta ligger helt visst budskap till de insiktsfulla.” (30:22).
Våra olikheter är källor till en starkare gudsfokus. Det är genom att lära känna varandra som vi har möjlighet att få större insikt i vilka vi är och vår egen relation till Gud. Vissa kanske hamnar i främmande sammanhang på grund av omständigheterna, men Koranen uppmanar de troende att lämna sina egna trygghetszoner för att verkligen studera skapelsen:
”Säg: ”Gå ut i världen och se [dessa spår som visar] hur Han har inlett skapandet!” (29:20).
I de möten som uppstår skapas sammanhang där kunskap förmedlas, broar byggs och förbrödring äger rum. Inget av detta bör vara främmande för den troende.
Vid pennan
Salomonsson
Review Overview
