Flera rapporter uppmärksammar samhället på olika problem som blir mer markanta under Coronapandemin. Det första som många av oss tänker på är att dessa problem är orsakade av denna pandemi såsom lågkonjunktur vilken i stort sett alla länder idag lider av. Det finns dock flera svårigheter som har blivit aktuella men som inte är orsakade av Covid-19. Depressioner, upplösta relationer, våld i hemmet och flera självmordsförsök har på grund av pandemins konsekvenser kommit till ytan.
Vi har oftast lätt att försumma eller missa våra problem och behöver genomgå olika prövningar som skakar om oss och visar oss vilka brister och svagheter som vi måste bearbeta och ta itu med. Ju mer stabilt inre vi har desto enklare kan vi möta livets stora utmaningar.
Ett av de mest centrala problemen som världens befolkning idag lider av är en djup identitetskris. Människan som är en nyfiken varelse och ivrigt vill få kännedom även om figurer i skönlitteratur är idag okunnig om sig själv. Vad och vem är jag egentligen? Vad är meningen med mitt liv? Ovisshet i existentiella frågor medför ångest och andra svårigheter vilka vi oftast, genom olika sysselsättningar, avleds ifrån.
Den som söker sig till självmordslinjen, vilken numera är övertrafikerad, har kanske isolerats eller har förlorat underhållande moment i sitt liv.
När personen nu börjar tänka på självmord så innebär det inte att denne levde för det som individen nyligen har förlorat, t.ex. sina kontakter, yrke eller fester. Folk har hamnat i depression på grund av att de exempelvis förlorat sitt arbete och överväger nu självmord. Innebär det att de levde för arbetet? Visar inte det oss att problemet fanns där men att det täcktes av arbetet eller den förlorade sysselsättningen i fråga? Problemet är antagligen en identitetskris och en livsfilosofi som inte riktigt besvarar våra djupa frågor.
Det är därmed livsviktigt att ha en hållbar och harmonisk livsfilosofi.
Problemet som låter fler medmänniskor plågas, handlar inte endast om ovisshet i existentiella frågor utan är även ett socialt sådant. Många är inåtvända och öppnar varken sig för sina närmaste familjemedlemmar eller för andra. Relationerna är kyliga och det behövs en del för att värma upp och för att få folk att känna sig stödda av varandra.
Stora människor tänker ständigt på sin omgivning och de plikter som man bär mot sig själv och sin omvärld. Sådana individer är fyllda av genuin kärlek.
Vi är skyldiga att bli stora människor med stora hjärtan som vill sprida värme till en sval värld och kärlek till trötta själar. Den som saknar kärlekens fackla kan inte se något ljus för sig själv och inte heller kan denne upplysa något för andra.
Vid sidan av de plågor som denna pandemi har orsakat har den avslöjat många brister som vi behöver bearbeta. Den har också visat oss att i kristider åsidosätter de välvilliga sina tidigare tvister och förenar sig för att kunna försvara samhällen.
Vi behöver verkligen mycket kärlek. De kärleksfulla kommer också att dö men deras kärlek fortlever inom många hjärtan. Låt oss be Gud att ge oss stora hjärtan som omfamnar våra medmänniskor, ju närmare de är oss desto viktigare och större är ansvaret gentemot dem.