Fördöm all sorts rasism
Eftersom Koranen sändes ned i en miljö där frågan om folk- och släkttillhörighet och klanliv i alla aspekter var förhärskande måste resultatet av en sådan miljö naturligtvis färgas av arabisk folktillhörighet, inte minst av klantillhörighet. Men det som är intressant är att Koranens struktur inte på något sätt har en sådan färg och att tilltalet ”Å araber!” t.o.m. inte syns en enda gång i Koranen.
Alla anföranden i Koranen kopplas till människor i generella drag, och tilltalen är i formerna ”Å Adams ättlingar!”, ”Å människor!”, ”Å ni som tror!”, ”Å Mina tjänare!” och ”Å människa!”.
Således är hela världen och alla människor tilltalade i Koranen.
Versen ”Vi har endast skickat dig som en barmhärtighet för alla folk”, versen ”Välsignad vare Den som sände ned Koranen till Sin tjänare för att han ska vara en varnare för alla folk” och versen ”Den är ingenting annat än en påminnelse för alla folk” och liknande verser är andra bevis för detta påstående.
Koranen har helt och hållet uteslutit släktrelaterade privilegier och talar till alla människor med den vackra logiken: ”ni är alla ättlingar till Adam och ni har skapats från en far och en mor”, och meddelar att alla är syskon och att alla tillhör en enda familj, förstärker alla människors relation kring broderskap och säger:
”Å människor! Vi har sannerligen skapat er från en man och en kvinna och gjort er till folk och stammar för att ni ska lära känna varandra; [dessa saker är inga kriterier för överlägsenhet]. Den bästa av er inför Gud är den frommaste av er. Helt visst vet Gud allt och Han är underrättad om allt.”
Negation av rasism i dagens värld kanske är en uppenbar moralisk och mänsklig fråga. Men vi måste ha i åtanke att Koranen sändes ned under en tid då rasism räknades som en naturlig angelägenhet i världens alla hörn enligt historieböckerna. Varenda grupp, folk, släkt och färg ansåg alltså sig själva vara mest överlägsna. Det var i sådana omständigheter som islams Profet vid olika tillfällen meddelade att det inte finns någon skillnad mellan folk, färger och släkten och att alla människor ska respekteras och vördas.
Trots att det talas mot rasism på olika nivåer i dagens värld ser vi i handling att det fortfarande finns de som anser att folk- och släkttillhörighet är någonting viktigt. Kanske är de senaste politiska händelserna i olika länder och ibland rasistiska rörelser i idrottssammanhang bra exempel gällande detta.
Sociologer talar även om olika former av rasism, såsom kulturell rasism och religiös rasism m.m., alltså att en person inte bara diskrimineras p.g.a. hudfärg eller folktillhörighet, utan även att det är möjligt att det endast är p.g.a. att personen följer en speciell kultur eller att den tror på en speciell trosuppfattning eller religion. Tråkigt nog ser vi även i Sverige, som är en av de mer utvecklade länderna i kampen mot rasism, att vissa politiker och ansikten i samhället på ett sätt medvetet eller omedvetet sprider kulturell eller religiös rasism med sina kommentarer. Dock vet vi alla att dessa sorters personer är i minoritet, men alla former av rasism med alla deras mål kan vara farliga för ett modernt och demokratiskt samhälle. Dess farligheter kan vara en dörr till segregation, ökning av osäkerhet och att politikernas ståndpunkter och uttalanden blir hårdare.
Med hänsyn till att vi kommer att skåda valet i vårt land under nästa månad förväntar vi oss att politikerna väljer en mänsklig och logisk ståndpunkt i relation till denna angelägenhet och att de kämpar för att skydda den sociala kvalitén i Sverige, som har ett gott anseende runtom i världen. Kanske fördöms all form av rasism i tal, men frågan är i vilken grad vi i handling har varit framgångsrika i att stå emot olika former av rasism och diskriminering, med hänsyn till de beskrivna idealen i samhället?
Vaddå stoppa rasism. Politiker idag samlar röster genom att prata illa om islam och muslimer. De kommer aldrig släppa den fina trappan till högre politiska positioner. Vem bryr sig hur minoriteter mår.