Händelsen i Ghadir kommer aldrig att glömmas bort

Guds visdom har gjort så att den historiska händelsen i Ghadir har stannat kvar i alla sekel och epoker på ett levande sätt i människors hjärtan, skrivits ned i dokument och böcker, nämnts av islamiska författare under varje tidsepok i böcker om korantolkning, traditioner, teologi och historia och talats om av religiösa talare i höga toner i deras predikningar och föreläsningar inför åskådare och att de räknat den som en av Imam Alis (fvmh) oförnekbara dygder. Inte bara predikanter och talare har blivit inspirerade av denna händelse, utan även poeter och många recitatörer har blivit det. De har skapat förtjusning över deras litterära elegans, genom att reflektera över denna händelse och genom deras uppriktighet till ledarskapets ägare. De har skapat olika former av de bästa delarna på olika språk som en minnesgåva från dem själva.

P.g.a. detta har färre historiska händelser såsom händelsen i Ghadir fått en sådan uppmärksamhet från forskare, inklusive historiker, korantolkare, teologer, filosofer, predikanter, poeter och historieskribenter.

En av anledningarna till denna eviga tradition är att uppenbarelsen av två verser från den Heliga Koranen handlar om denna händelse och så länge som Koranen finns kvar kommer även denna historiska händelse att finnas kvar, och kommer inte att försvinna från folks minnen.

Det islamiska samhället har förr i tiden räknat händelsen som en av de religiösa högtiderna och shiamuslimer högtidlighåller denna dag i dagsläget och de utför även de ceremonier som de har för andra islamiska högtider under denna dag.

Man kan enkelt få reda på att den 18 Dhil Hijjah är känd som dagen ’Id al-Ghadir bland muslimer genom att referera till historien. Det är så pass att Ibn Khalkan sa följande om Musta’la ibn al-Mustansir: ”År 487 AH på dagen ’Id al-Ghadir, som är den 18:e dagen i den heliga månaden Dhil Hijjah, svor folk trohetsed till honom.” Och al-’Ubeydi skrev följande om al-Mustansir Billah: ”Han gick bort år 487 AH när tolv nätter kvarstod till den sista dagen i månaden Dhil Hijjah. Den kvällen är kvällen till den 18 Dhil Hijjah, kvällen till ’Id al-Ghadir.”

Ibn Khalkan nämnde inte endast denna kväll som kvällen till ’Id al-Ghadir, snarare så räknade även Mas’udi och Tha’labi denna kväll som en av de berömda kvällarna bland det islamiska folket.

Ursprunget till denna islamiska och festliga högtid går tillbaka till Ghadir-dagen själv, eftersom på den dagen befallde Profeten (fvmh & hf) utvandrarna (från Mecka), hjälparna (från Medina) att gå fram till Ali (fvmh) och gratulera honom för en sådan storartad dygd. Zayd ibn Arqam sa: ”De första personerna från utvandrarna som gav sin hand till Ali var Abu Bakr, ’Umar, ’Uthman, Talha och Zubayr och ceremonin för att ge gratulationer och att svära trohetshed höll på ända till solnedgången.”

För att förstå hur stor betydelse denna historiska händelse har räcker det med att veta att 110 kompanjoner har återberättat Ghadir- traditionen. Denna punkt betyder inte att endast denna stora grupp har återberättat händelsen, snarare så har endast namnen på 110 kompanjoner hittats i Ahl al-Sunnahs forskares böcker. Det stämmer att Profeten (fvmh & hf) talade till en folksamling på 100 000 personer, men en stor skara av dem kom från platser långt ifrån Hijaz och inga traditioner har återberättats från dem. Historien har inte lyckats att få tag på de som återberättat denna händelse från den gruppen, och om den har lyckats så har vi tyvärr inte fått kunskap om det.

Under 200-talet AH, som är efterföljarnas (tabi’in) tidsperiod, har 89 personer av dem återberättat denna tradition.