Hadither som visar de rättslärdas position är flera tiotal. De visar oss att de lärda har en storhet som muslimer bör vörda. Följande är några hadither från profeten Muhammed (Gfvh): De lärda är profeternas arvtagare. De lärdas bläck vägdes med martyrens blod och vägde tyngre. Att [kärleksfullt] titta på den lärdes ansikte är en form av dyrkan.
Sheikh al-Mufid återberättar att imam Sadiq (fvmh), under pilgrimsfärden satt tillsammans med äldre följeslagare i ett tält. När Hisham ibn al-Hakam, som fortfarande var under tonåren, kommer in, fylls imamen av glädje. Han reser sig, tar emot och pussar honom på pannan och sätter honom nära sig. Imamen förstår att de äldre funderar över varför han visade så mycket respekt till Hisham och säger därför: ”Han är vår försvarare med sitt hjärta, sina händer och sin tunga.”
I ett annat uttalande säger imamen: ”Att sitta med lärda är en ära både i detta såväl som livet härefter.” För att visa att de lärda är skyldiga att vara extra noga för sitt handlande säger imamen till en av sina kompanjoner: ”O, Hafs, Gud förlåter sjuttio synder för den ignorante innan Han förlåter en synd för den lärde.”
Sådana varningar till de lärda gör att de blir mer försiktiga att begå synd eller göra andra fel. Detta eftersom ett av deras svåraste ansvar är att vara förebilder för mänskligheten. Deras fel innebär därmed att många muslimer kan splittras och fara vilse. De granskas därför av de troende som vill följa deras leverne och av de icke-troende för att kunna klandra de lärda och kunna klandra islam.
Frågan är, varför troende muslimer är uppmanade att visa en sådan respekt för de lärda? Det beror inte på att de har lärt sig hadither och koranverser och andra islamiska fakta utan på att de låter islam genomsyra deras liv och handlar efter sin kunskap. De bör därför inte låta sig bedras av det världsliga och blir heller inte uppblåsta av att ha förvärvat kunskap. Lärdomar inom islam som ändå inte leder individen till gudsfruktan är inget mer än ett skynke som manifesterar ignorans.
De lärdas gudsfruktan låter dem vara jordnära och genom sitt beteende manifestera en hög moral. Vi är uppmanade att vörda och ha starka band till dem, inte endast för att sällskapet med dem påverkar oss positivt, utan även för att de lever för att skydda islam och muslimernas identitet.
Deras viktiga roll låter splittringar bland muslimer minska. De motarbetar osämjor bland folkgrupper, bland gifta par, mellan vänner etc. De lever och brinner för att folk ska hitta tillbaka till sin Gud. De skapar och bevarar gemenskap och fungerar som ett fäste som muslimer, i islamfientlighetens tid, söker skydd hos. Att de troende förenar sig kring fromma, gudfruktiga individer är något som gemenskapen kommer att tjäna på.
De lärda har alltid varit utsatta för olika former av klander, något som har lett till att en del troende skingras från dem. Gemenskapens splittring leder till att de troende kan lättare förlora sin identitet. Ett annat fel som somliga muslimer under senaste decennier gör är att de försöker själva med en bristfällig kunskap tolka Koranen och haditherna. De tror att varje människa själv ska kunna tolka religiösa texter. Detta trots deras erkännande om okunnighet kring språkliga och historiska kontexter bakom dessa heliga texter. Sådana handlingar låter folk grupperas och överge islamexperter och kan därför avledas från islams lära.
