Sheikh Mufid (948–1022 e.Kr.) var en stor shiamuslimsk rättslärd och teolog under 900-talet och 1000-talet e.Kr. Hans riktiga namn var Muhammad ibn Muhammad Nu’man Baghdadi, och han föddes i månaden dhi al-qa’da år 336 AH (948 e.Kr.) 6,24 mil från Bagdad, Irak. Han föddes alltså 7 år efter att Imam Mahdis (må Gud påskynda hans framträdande) stora fördoldhet började.
Sheikh Mufid var lärare till Sheikh Tusi och Sharif Murtada ʻAlam al-Huda. Han var expert på teologi, och den shiitiska teologiska skolan nådde sin höjd under hans tid. Han var särskilt skicklig i religiösa debatter, och hans debatter med Qadi Abd al-Jabbar (mu’tazila-skolans ledare i Bagdad) och Qadi Abu Bakr al-Baqillani (asha’ira-skolans ledare) var berömda.
Cirka 200 verk har tillskrivits honom, varav några av dem är “al-Arkan fi Da’aim al-Din”, “al-’Uyun wa al-Mahasin”, “Usul al-Fiqh”, ”al-Kalam fi Wujuh I’jaz al-Quran” och ”Tarikh al-Shari’a”.
Sheikh Mufid erhöll ett brev från Imam Mahdi (Fvmh) år 1019 i vilket imamen (Fvmh) adresserade honom som en respekterad och stabil broder i tron, samt med titeln “al-Sheikh al-Mufid”.
I ett annat brev från Imam Mahdi (Fvmh) adresserades han som ”Sanningens hjälpare” och ”Den som kallar till Honom med sanna ord”. I brevet berättade Imam Mahdi (Fvmh) bland annat om att Imamens möte med hans anhängare inte kommer att dröja ifall de agerar enligt det förbund som de ansvarar för och är enade.
Sheikh Mufid gick bort vid 75 års ålder natten till fredagen den 3 ramadan år 413 AH (1022 e.Kr.) i Bagdad. 80 000 shiiter deltog i hans begravningsceremoni och Sayyid ’Alam al-Huda bad över honom. Han begravdes i Imam Jawads (frid vare med honom) helgedom nedanför Imamens fötter och nära sin lärare Ibn Qulawayhs grav.
