Muslimhatet får inte vara vår vision för hur Sveriges framtid ska se ut!
Regeringen, med sverigedemokraterna (SD) i spetsen, har använt bilden av muslimer som ett ”yttre hot” systematiskt, för att genomdriva sina demokratiska inskränkningar. Dessa inskränkningar framstår alltmer för att vara inspirerade av totalitära regimer. Men hur kan vi, vanliga svenskar, stå och se på när demokratin inskränks framför näsan på oss?
Ja, svaret är kanske inte så enkelt men ändå begripligt. Det är islamofobin som har lett till ”vanliga svenskars” tystnad och acceptans. Utan islamofobin hade exempelvis varken Ulf Kristersson, Jimmy Åkesson eller Ebba Busch gjort sådana framsteg och bilda majoritetsregering. Inte heller hade Johan Pehrson och liberalerna ändrat kurs, från att kampanjera för ett friare och liberalare Sverige till att stödja motsatsen. En kurs som fått de allra flesta att häpnas och trogna liberaler att känna sig djupt svikna. Nu har liberalerna, tack vare Johan Pehrson, skrivit historia genom att släppa fram auktoritära nationalister i regeringsställning. Islamofobin har alltså berövat liberalerna omdömet och fått dem att agera i direkt strid med partiets ideologi.
”Tidö regeringen” har också, allt sedan de blivit varma i kläderna, aktivt fått oss att associera muslimer till vara ett hot mot demokratin. Muslimer förbinds inte sällan heller till brottslighet och uppenbart behov av övervakning och kontroll. Vi har återigen tack vare islamofobin, och med hjälp av Tidö avtalet, accepterat en högre tröskel för större inskränkningar.
Även om SD varit pådrivande i sin hatpropaganda mot muslimer och hävdat att ”Islam är en avart till religion, grundad av massmördaren Mohamed, Richard Jomshof” har SD mer eller mindre fungerat som ”minröjare” för resten av gruppen. SD har med hjälp av sitt regelmässiga fientliga uttalanden banat väg för en avhumaniserande hållning mot muslimer. Ebba Busch har vid flera tillfällen bland annat uttalat att ”muslimer som anser att skändning av heliga skrifter inte är förenlig med
yttrandefriheten hör inte hemma i Sverige”.
Frågan är då: vad Ebba föreslår att alla etniska svenskamuslimer ska ta vägen? Alla muslimer är, som Ebba säkert missat, inte ”invandrare”, och har därmed inget annat medborgarskap. Ingen vill väl se en utveckling i Sverige där svenska medborgare på sikt ska behöva söka asyl, för att man inte tycker som Ebba eller Jimmy? Eller ska vi fortsätta acceptera uttalanden som ämnar anstifta hat och skada mot muslimer?
Jag hoppas i sak att Ebba står ensam med sina åsikter om att ”poliser ska skjuta skarpt mot folkmassor” för att ”folkmassorna” tycker annorlunda. Att ledande politiker gör sådana utspel inspirerar helt klart våldsamma grupper och ensamt agerande gärningsmän att utsätta muslimer för hatbrott.
Vi har bland annat sett flera exempel där olika muslimska församlingar utsatts för hatattacker och muslimska gravplatser som vandaliserats. Det finns en rad andra exempel på hur hatbrotten mot muslimer fortsätter att öka, något som också anges i bland annat brottsförebyggande rådets rapport om Islamofobiska hatbrott, 2021:3.
Det vore därför naivt att förneka och inte se hur muslimhatet gått så långt att det har fått oss, vanligt folk, att finna acceptans med att människor rasprofileras, marginaliseras och avlyssnas på. Allt detta legitimeras under ”hotets flagg”. Dessa demokratiska inskränkningar hade varit omöjliga om inte skildringarna om muslimer, som ett ”hot” hade befästs. Ändå förväntas vi nu tro på att islamofobin är frånskild ”Tidö regeringen”, när den snarare är skyddad och forcerad av dess främsta representanter.
Jag vill också trycka på att den alltmer fientliga attityden mot vissa grupper i samhället, är en skörd från ett långsiktigt påverkansarbete och effektiva desinformationskampanjer. Kampanjer som på bara några få decennier framgångsrikt lyckats normalisera och förknippa muslimer i negativa sammanhang. Det har man gjort dels genom svävande användning av urholkade begrepp så som ”islamister” och dels genom att lägga skulden för Sveriges utmaningar på det yttre hotet ”muslimerna”. För visst är det så att begreppet ”islamist” väcker anstöt och rädsla hos dig och mig? Visst har vi ”vanliga svenskar” börjat tvivla om islam och demokrati kan samexistera i vårt Sverige och EU?
Vill vi se en förändring? Vill vi att människor ska leva i samexistens behöver vi alltså bekämpa roten till problemen, Islamofobin. Problemet är dock att islamofobin ser bara ut att gro starkare eftersom den för närvarande tjänar makteliten.
Text ALI ABDELSAID
Skribent och samhällsdebattör
