Lyckans hörna 14 – Kan lycka och lidande kombineras?

I förra numret nämnde vi att den som är genuin lycklig är också ansvarsfull, rationell, älskar och brinner för sina medmänniskor. Den lycklige är därmed också lidande och fylld av kampvilja mot allt som skadar eller förstör individer och samhällen. Den bild som många har av den lycklige är att personen är glad, samt varken besvärs eller plågas av några större problem. Det som vi här vill betona är att plåga och lycka är två sidor av samma mynt. Vi uppmuntrar därmed till en granskning av bilden om lyckan och påstår att man inte kan vara lycklig om inte man samtidigt är lidande.

Den lycklige lider dock inte på grund av dålig ekonomi, färre vänner, trist väder eller liknande problem. Sådana plågor är negativa och har definitivt en nedbrytande påverkan på människan.
Lyckliga personer plågas när de ser att medmänniskorna svälter ihjäl eller plågas andligt. De plågas även av sina och andras illgärningar som avlägsnar människan från målet och meningen med livet.
Sådana positiva och egentligen heliga plågor är harmoniska med lyckan och allt som utgör eller kännetecknar den. Ju mer man kämpar och känner en sådan plåga desto mer lycklig kommer man att vara.
Lycklig far är den som älskar sina barn och det innebär att han också plågas när de lider och vill försvara dem mot allt ont som förstör dem. Lika så är lycklig människa den som inser att folk är ens jämlikar och medsyskon och älskar därför dem och kämpar för deras bästa.
Profeterna utgjorde den högsta manifestationen av fullkomlighet och lycka, därför plågades de dag och natt för medmänskligheten. Den som däremot är ansvarslös, irrationell, saknar människokärlek och är likgiltig inför rättvisa och andra objektiva normer, kan inte vara lycklig även om personen med eller utan lycko-piller tror sig vara det.