Vi sörjer inte Karbala-massakern för att sörja utan för att stödja

Det gäller att vakna till och inse att sorgceremonin som skulle vara den snabbaste vägen till islam har tack vare vår oförmåga blivit ett tillfälle för att skrämma bort omvärlden från islam och i synnerhet shiaislam.
Varje år uppmärksammar cirka tvåhundramiljoner shiamuslimer Ashura, då imam Hussein, hans söner och följe massakrerades i Karbala. Profeten, liksom imamerna före och efter imam Hussein (fvmh) begrät honom och uppmanade de troende att upprätthålla just denna händelse. Vad beror det på? På massakerns omfattning, eller dess barbari och råhet?
Det viktigaste är dock att förstå varför vi upprätthåller dessa sorgceremonier. Inte minst för att imam Hussein ville visa vad islam var och den tyranniske kalifen ville svartmåla och förgöra den. Det gäller därför att vara vaksamma och inte begå något som gynnar tyrannens agenda, eftersom då har man huggit imamen i ryggen.
Vi begråter inte imamen för sorgens och gråtens skull utan för att stödja honom.
Något kräver att vi förstår målet med hans revolt, för att sedan kunna uppmärksamma och kämpa för detta heliga uppdrag.
Det är egentligen något som vi muslimer, i synnerhet shiamuslimer, oftast bör tänka och fokusera på; och det är just på grund av lojaliteten mot detta uppdrag som imamen blev dödad.
Det finns flera sätt att inse vad uppdraget, som vi sällan axlar, är. Det är något som profeten Muhammed (fvmh) och de heliga imamerna efter honom uppmanade sina anhängare att fokusera sin verksamhet på.
Det är inget annat än att förstå vad islam är för att sedan lära ut det, med både ord och gott handlande.

Flera koranverser och hadither stödjer detta; Imam al-Redha (fvmh) bad Gud att förbarma sig över den som vidlivhåller imamernas sak och förklarade att det innebär att man lär sig deras kunskaper och lär ut den till folket,”.
Imamen anger också anledningen nämligen att när ”människor får ta reda på fördelarna i vår lära kommer de att följa oss.”

Som troende muslimer är vi skyldiga att lära oss vad profeten och Ahlulbayt lärde ut för att själva förstå innehållet och sedan sprida innehållet till våra medmänniskor.
Det är vår främsta plikt och skyldighet mot våra medmänniskor.
Om man gör det med en ren intention kommer man definitivt att omfattas av Guds barmhärtighet.

Umayyaderna hade lyckats kapa islam och presenterade den såsom de ville. Under Yazids tid hade pseudo-islam lyckats förstöra och förgöra mycket av den gudomliga läran. En ond barriär hade skapats mellan profetens religion och mänskligheten, muslimer såväl som icke muslimer. Det var därför viktigt för en person som imam Hussein att stå upp, avslöja tyrannen och för all framtid måla upp något som visar för den som vill se vad skillnaden mellan profetens islam och umayyadernas pseudo-islam var.
Det är sorgligt att vara i sorg utan att veta målet med sörjandet. Målet med dessa sammankomster är kärnan som vi väl måste ta hand om, det var också imam Husseins mål.
För 1350 år sedan efter att ha förlorat sina 70-tal lojala anhängare, ropade imam Hussein: Finns det någon som kan stödja oss i detta? En begäran och kallelse som än idag ekar och därför svarar vi: Labayk Ya Hussein. O, Hussein, besvarad är din kallelse.
Väldigt bra att vi sörjer händelsen, men är det vad imamens nödrop krävde från oss? Är inte det en självklarhet att vårt svar innebär att vi uppfyller vad ropet och frågan kräver?
Lägg märke till att samtidigt som Ashura är en tid då vi måste fokusera på det mest viktiga inom islam och imam Husseins martyrskap har blivit endast ett tillfälle för sorg. Massmedia fokuserar dessutom inte på att 200 miljoner sörjer utan på några tusen som slår sig blodiga. Är det vad lojalitet mot islam och imamen innebär? Att skrämma folk bort från imam Husseins budskap?

De som låter folk bli skrämda och rädda för islam och muslimer när de söker ordet Ashura på nätet, har omedvetet bidragit till mer muslimhat.
Kan man se sådana sörjande som ett vidlivhållande av Ahlulbayt och därmed islams sak? Svaret angavs tydligt av imamen själv, vi måste lära oss vår religion och lära ut den.
Det gör man på ett visdomligt sätt, såsom Koranen (16:25) och sunt förnuft kräver.
Islam hade kedjats av pseudo-islam och imamen ville befria islam för att folk skall kunna ha tillgång till profetens lära.
Den som vill tjäna imam Hussein bör se sig omkring och inse vad det är som hindrar vår omvärld muslimer såväl som icke-muslimer att förstå islams budskap och vad den har att erbjuda människorna.
Islamofober och lättlurade terrorister på var sitt sätt bojar islam och hindra medmänskligheten från att närma sig islam.
Den som älskar och besvarar imam Husseins kallelse och vill upprätthålla Ahlulbayts sak, bör brinna för att kämpa mot de som idag skapar hat mot islam och muslimer.