”De som ger av vad de äger för Guds sak kan liknas vid sädeskorn som ger sju ax och vart ax bär hundra korn. Gud mångdubblar avkastningen för den Han vill; Gud når överallt och Han vet allt.” (2:261)
När vi bekänner trosbekännelsen så bekänner vi att vi är en tjänare till Gud. En av vår Profets (fvmh & hf) främsta uppgifter var att tjäna och vägleda människorna till de godaste av handlingar. Även våra Imamer (fvmd) tjänade mänskligheten på de främsta sätten. Det är en av deras roller att hjälpa andra och på så sätt blir även det en av våra främsta karaktärsdrag.
En dag kom en vän till Imam Sadiq (fvmh) för att träffa honom i Medina där Imamen (fvmh) då var bosatt. Medan de förde en konversation sa han till Imamen (fvmh):
”Å Heliga Imam! Några nomader vistas i vår stad. De kommer med jämna mellanrum och ber om vår hjälp. Tyvärr så är de inte muslimer. Borde vi hjälpa dem?”
Imamen (fvmh) svarade:
”Det är vår plikt att hjälpa alla behövande personer. Det spelar ingen roll om de är muslimer eller icke-muslimer.”
Liknande kan vi finna berättat om när Imam Ali (fmvh) utsedde någon till guvernör för en provins.
Han brukade då ge en rad olika instruktioner till dem. En av dem var:
”Ge alltid människorna deras rättigheter, oavsett om de är muslimer eller icke-muslimer. Om de är muslimer så är de era trosbröder och om de är icke-muslimer så är de era medmänniskor.”
På så sätt är tjänster till mänskligheten islams natur.
Review Overview
