Gränsen för yttrandefrihet
Hur kan Rasmus Paludan genomföra sina koranbränningar i Sverige då ett flertal europeiska länder har portat honom är det väl flera som undrar. I augusti 2020 så fick Rasmus Paludan inreseförbud till Sverige i två år. Han kunde kringgå det genom att söka svenskt medborgarskap då hans pappa är svensk.
I Sverige har vi den grundlagsskyddande demonstrationsfriheten, yttrandefriheten och mötesfriheten som skyddar rätten att demonstrera. Det är väl jättebra så långt men inte när man kränker 1,6 miljarder muslimer, då kan det bli hets mot folkgrupp och hatbrott. Lagstiftningen har halkat efter. Du får inte göra nazistiska gester fritt på stan eller använda kränkande ord mot hudfärg eller andra minoritetsgrupper. Då borde man ju självklart inte kunna bränna koranen som är muslimernas heliga skrift. Att man dessutom gör det under månaden Ramadan som är koranens månad är en tydlig hataktion gentemot muslimerna. En avskyvärd handling med endast onda avsikter såsom att provocera, såra och framför allt skapa kaos i det svenska samhället.
Sveriges muslimer vill inget annat än att vara goda svenska medborgare, bidra till samhället och deltaga i allt det som är gott. Vi vill också bygga broar mellan olika grupper i samhället. Att respektera andras åsikter, traditioner och kulturer är en självklarhet. Att närma sig andra människor och bygga broar gör man genom respekt och lyhördhet. Inte genom att utföra dåraktiga och fula handlingar som att bränna varandras heliga skrifter eller annat som hålls kärt av en grupp människor.
Att det ändå finns individer som utför sådana fula handlingar både i Sverige och runtom i världen är sedan länge känt. Men vad som smärtar mest är att en del medborgare försvarar denna handling under en falsk fasad av demokrati och yttrandefrihet. Sedan när blev det yttrandefrihet att kränka och hetsa mot andra minoritetsgrupper? Vart går gränsen för vad yttrandefrihet är och när övergår den till att bli något helt annat?
En annan fråga som också kan lyftas är hur det kommer sig att man värnar så starkt om vissa grupper men när det kommer till andra grupper så kan man tänja väldigt mycket på gränserna och sedan hänvisa till yttrandefriheten.
Vi muslimer är inte emot oliktänkande eller diskussioner och debatter. Tvärtom så är det väldigt bra att man kan lyfta olika frågor och prata med varandra oavsett om det gäller innehållet i koranen, bibeln eller den svenska lagstiftningen så länge det görs under respektfulla former. Inte genom att bränna eller förstöra. Särskilt när vi lever i ett civiliserat och modernt samhälle.