ArtiklarDagens Muslim 43LedarartiklarTidningsnummer

Allt hat har sina predikanter

Det pågår en stor och massiv men mjuk hatpropaganda mot islam och muslimer. En brännmärkning som övergår från att handla om felaktig tolkning av islam till att handla om islam och muslimer. En fortlöpande hetskampanj som hårdnar och banar väg för ökade hatbrott och en organiserad förföljelse av muslimer. Vi är därför pliktiga att uppmärksamma de ansvariga och allmänheten på den snäva och orättvisa presentationen av islam och muslimer.
Många muslimer har dödats endast för att ha varit muslimer, men allmänheten hör sällan om dem. När de attackeras, trakasseras eller mördas så rubriceras det som hatbrott men ingen ideologi behöver stämplas för att stå bakom brotten ifråga. När en muslim begår ett liknande brott blir rubriceringarna annorlunda och rapporterna utförliga. Exemplen är många, inte minst under de senaste veckorna då flera brott som tydligt bestrider islams mest fundamentala lagar blev rubricerad som ”islamisk” terrorism.
Samtidigt som hela världen talade om attackerna i Frankrike ägde flera andra brott rum mot muslimer, i synnerhet kvinnor.
Det kanske enda kända fallet är attacken vid Eiffeltornet, då två franska muslimfientliga kvinnor först förolämpar verbalt två muslimska kvinnor som gick med sina barn. Vidare låter förövarna sina hundar attackera kvinnorna och barnen innan de själva attackerar och knivhugger kvinnorna framför barnen. En av dem får flera hugg i brösten, men överlever attacken. Ett fåtal mediekanaler rapporterar i korthet, sedan försvinner händelsen lik tusentals andra hatbrott mot muslimer som endast förblir statistik. Hade förövarna varit muslimska kvinnor skulle omvärlden tala om ytterligare en terroristattack.

Att ständigt betona avskyvärda brott som tydligt går mot islams anda men är begångna av kriminella eller somliga godtyckliga muslimer medför en ökad muslimfientlighet.
Att kalla brottslingarna i fråga för ”islamister”, ”jihadister” eller naivt nog ”fundamentalister” är en tydlig förvrängning av islam. Att rubricera deras brott såsom ”islamisk terrorism” avslöjar hur lågt vissa medialakanler har sjunkit och hur ansvarslösa de ”ansvariga” är.
Ett grovt exempel är Mohamed Lahouaiej-Bouhlel som inte var religiös. 2016 kör han med en lastbil mot folkmassorna i Nice. Hela 86 personer miste livet, varav dem över 30 muslimer. Islam och muslimer fick belastas med brottet och dess straff. Attacken blev klassad som ett terrorbrott då förövaren identifierades som muslim, trots att han inte visade något tecken att vara muslim. Han ignorerade islams föreskrifter, ignorerade inte endast bönen utan även fastan, drack alkohol, använde droger och hade många sensuella relationer med både män och kvinnor.

Självfallet vill folk veta varför han ändå skall kallas för extremist och varför skall islam återigen få bära skulden för tragedin? Svaret som den franska polisen gav var att gärningsmannen hade genomgått en snabb radikalisering ett par veckor innan brottet.
Ytterst sällan kallas ett brott som begås av icke-muslimer för terrorbrott och när det väl rubriceras som terror så heter det bara terror. Om det däremot är en naiv muslim som drivs av tron att ”försvara” islam får islam alltid bära skulden även när personen inte är religiös och islam tydlig förbjuder gärningen i fråga.
Gärningsmän såsom Breiviks, Manshaus,Tarrant och hundratals andra okända förövare ansåg att islam hotar svenskheten eller västvärldens livsstil vilken de ville skydda. Breivik ville försvara norskheten med en kallblodig massaker. Kan man nu kalla Breiviks dåd för västerländsk- eller kanske norsk terrorism?
Svaret är självklart nej, vi alla är överens om att dessa är en del extremister. Varför blir bedömningen annorlunda när förövaren är en muslim som tror sig försvara islam? Varför en icke-religiös muslims dåd klassificeras direkt som terror för att sedan brännmärka islam med, ”islamisk terrorism”?
Kan ansvarslösheten och falskheten vara tydligare manifesterad än detta? Är inte de som står bakom svartmålande och förvrängande rubriker vår tids stora hatpredikanter?

 

 

Brännmärkningen av islam och muslimer gynnar bara högerpopulistiska partier och medför ödeläggande konsekvenser. De får mer politisk makt och kan därför lättare förfölja muslimer såsom liknande partier förföljde och dödade romer och judar under 1940-talet.
Det finns samhällsaktörer som har insett vad skörden av det som idag sås kommer att vara och försöker därför försiktigt stoppa det som händer. Men situationen är väldigt svår och det är ytterst få som vågar avslöja det pågående och tilltagande svartmålningen av islam och muslimer. Det krävs verkligen modiga politiker och journalister som är redo att axla detta tunga ansvar.
Framtida generationer kommer att fördöma olika krafter , både på nationell såväl som internationell front, som passivt eller aktivt, med- eller omedvetet bidrog till en ökad diskriminering och ett utbrett hat mot muslimer.

Related Articles

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to top button
Close
Close