Det har gått ett år sedan branden mot imam Ali center:s församling, och Sverige liksom vår värld har tyvärr förändrats mot det sämre. Populism är på frammarsch och andra extrema krafter inom varje grupp får medvind mot mer rationella röster och rörelser. Det i sig innebär att mänsklighetens ark fortsätter mot mörker där splittringar, motsättningar och fientligheter växer, något som ökar risken för sammandrabbningar. Ansvarsfulla medborgare inte minst troende muslimer är uppmanade, allt efter förmåga, att bekämpa hätska röster som leder nationerna mot mörker.
Det är sant att en avskydd terrororganisation i stort sett har förlorat sitt fäste i mellanöstern, men den vinner mark på andra håll i världen och medlemmarna som har lyckats fly finns i bl.a. Sverige, ett hot som säkerhetstjänsten arbetar med.
En annan grupp som kan ligga bakom branden är nazister och andra rasister som anser att muslimer har förstört svenskheten, som om svenskheten innan muslimers närvaro alltid har varit den samma. Den här formen av extremism har utfört en del illdåd mot flyktingläger, muslimer, moskéer och även poliser.
Medias fokus ligger tyvärr på små men extremt våldsamma grupper som utfört synliga brott. Det finns dock andra extrema rörelser; populister vilka har mycket mer makt och i själva verket utgör en mycket större framtidsfara. De sprider hat mot andra grupper i samhället och skapar i själva verket en grogrund för mer våld, vilket i sig ger dem ännu mer vatten i hatets kvarn.
Populisters vinnande kort idag är en tydlig verbal aggression mot islam och muslimer, något som delvis har smittat den politiska eliten. En jämförelse av dagens politikers retorik med hur samma individer eller partier under 90-talet resonerade och drev sina valfrågor visar en markant skillnad. Intoleransen mot islam och muslimer har påverkats tydligt av populistiska resonemang, något som förstör samhället.
De som driver hets mot muslimer vilka tror på sin religion påstår sig vara toleranta individer men frågan är om inte de själva lider av intolerans. Deras verbala och maskerade extremism är ett stadium innan våldstadiet och är egentligen konflikternas onda grodd.
Frågan är om det finns något som alla extremister, oavsett bakgrund, delar med varandra? Det är antagligen flera punkter men följande är kanske de viktigaste:
- En ond strategi; oftast grundlös smutskastning av andra grupper och en kritiklöst beundran av egna värderingar.
- Brist på saklighet i kritik av andra, de ser inte sina fel och kan inte tala om andras gruppers förtjänster.
- Skapar splittring och disharmoni i samhället och ibland även bland sina medlemmar.
Det är vad extremism sår och det som samhällen tvingas skörda är inget annat än ont och elände. Därmed, de som vill arbeta för samhällets bästa uppmanas att vara sakliga i sin kritik.
Vår varning är att befolkningen håller på att bli allt mer aggressiv mot muslimer, något som också manifesteras i valfrågor och valresultaten. Vårt budskap till politiker och journalister är att stå mot populismens tilltagande vindar, ni förlorar en del röster men sover med ett gott samvete och blir framtidens vinnare.
