03. Imam Hussein (fvmh)Ahl-albayt (frid vare med de)ArtiklarDagens Muslim 41Tidningsnummer

Att älska Gud och kämpa för Hans sak

Månaden Muharram börjar den 21 augusti i år. Shiamuslimer världen över kommer att sörja den tredje Ledaren inom Islam, Imam Hussein (fvmh) och påminnas om tragedin i Karbala under 600 talet.
Slaget vid Karbala kan studeras och analyseras utifrån flera vittskilda perspektiv som kompletterar varandra och låter betraktaren berika sig med många lärdomar. Imam Hussein (fvmh) reste sig mot en pseudo-kalif, en tyrann som styrde i islams namn. Uppdraget beskrevs av imamen själv på olika sätt, men kanske det mest essentiella var att han ville skydda islam från korruption samt att detta görs för Gud sak och på grund av kärlek till Honom.
Det är viktigt att belysa dessa två tankegångar, att skydda islam och kämpa för Guds sak. Detta eftersom många muslimer såväl som icke-muslimer missuppfattar vad det innebär att tro på och leva för sådana syften.
Vad är Guds sak och varför är vi uppmanade att kämpa för det? Förlorar Han något om vi inte ställer upp? Finns det något som Gud vill vinna? Skydda islam? Behöver världens skapare islam? Det är tydligt att dessa och många liknande frågor leder oss till en enkel sanning: Gud behöver varken islam eller vår hjälp, det är vi människor som behöver Hans religion. Guds sak är därmed att gynna och rädda våra älskade medmänniskor.
Dessa tankegångar må låta absurda för den som varken känner Gud eller islams anda. Den som däremot tror på skaparen och har en korrekt relation med Honom kan inget annat göra än att fyllas av kärlek till mänskligheten, även för de mest fientliga. Man har ständigt hopp om att vi människor är varandras syskon och bör hjälpas åt för att uppnå den perfektion som vi är skapade för att uppnå.
Det är just därför imam Hussein sträckte handen in i sista stunden för att rädda de som snart skulle döda honom. Med sina kärleksfulla tal lyckades han få ett fåtal person att hoppa över till hans sida och ge sina liv för imamens heliga uppdrag.
Att fyllas av kärlek även till de fientliga är något som profeterna gjorde och det förekommer därför i Bibeln såväl som Koranen. Därför ser vi att dessa heliga personer var ständigt måna om att inte använda onödigt våld. I slagfälten försökte de alltid med goda råd att hjälpa fienden att inse sina felaktiga ställningstaganden. Detta var deras sätt att vara oavsett om de var i underläge eller om de hade överhanden i fältet.
Profeternas lära var ett heligt medel, det heliga målet och uppdraget var just att frälsa människan. Tyvärr älskar varken vi muslimer eller kristna våra fiender, antagligen för att vi har gått långt ifrån vad dessa heliga profeter lärde ut samt kämpade – och dog för.

Varje person som älskar människan deltar självfallet i en sådan helig kamp. Därför ser vi att flera icke-shia och till och med icke-muslimer anslöt sig till imam Hussein och gav sina liv för det heliga ändamålet. Det är också därför dagens muslimer såväl som icke-muslimer visar en stor hängivenhet och kärlek till profetens dotterson så snart de lär känna hans kamp.
Mänskligheten har alltid behövt och kommer alltid att behöva profeternas lära dvs. Guds räddningslina som Han har säntned till människan. En av komponenterna i Guds lära är att stödja människan att vara fri. Självfallet bör denna heliga frihet inte blandas med friheten att bejaka sina lustar och andra böjelser.

Under Ashura talade imam Hussein vid flera tillfällen till sina motståndare både innan och under slaget. En av fraserna som visar att islam har ett budskap på olika nivåer är uppmaningen: ”Om ni inte vill följa religionen var åtminstone fria i ert jordiska liv”.
Denna uppmaning implicerar att de flera tusen soldater som belägrade imamen inte följde islam och var heller inte några fria människor. Detta innebär att islams universella budskap till hela mänskligheten är att vara fria.
Den människa som vill tjäna Gud och älska Honom inser enkelt att vi inte kan vara lyckliga och fria varelser om vi inte i första hand befriar oss själva från de inre avgudarna. Grundproblemet som alltid har hotat individer och samhällen är vår egoism och människor som har förslavats och kedjats av sina lustar.
Den som vill arbeta för Guds sak kämpar inte för ett samhälle, parti eller ideologi, utan för människan. Det är något som vi bör inse och sprida, ju mer kärlek till Gud vi har desto mer kärlek kommer vi att ha till våra medmänniskor. De som inte är religiösa men i alla fall lever och kämpar för sina medmänniskor är fria hjältar som följer de inre och gudagivna ingivelserna som vi är utrustade med för att kunna fara dit vi bör.

De som tror sig kämpa för Guds sak men saknar kärlek för mänskligheten är i själva verket förvirrade och saknar insikt om vad Guds sak som vi bör kämpa för är.

Under Ashura manifesteras skillnaden mellan två grupper, en som verkligen kämpar för Guds sak och en annan som strider för sin egoism och hägrande intressen. De eldsjälar som vill kämpa för människan uppmanas därmed att först undersöka vem en fri individ är och hur vi bör befria människan och därefter studera vad islam respektive andra läror har att ge människan.
Vi ber Gud att upplysa våra hjärtan med sitt heliga ljus och genomsyra vår tillvaro med den heliga kärleken som botar alla sjuka hjärtan och plågade själar.

Related Articles

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back to top button
Close
Close